Jag gillar inte rubriker något värst sådär. Punkt slut.

Och jag klättrar på väggarna lite grann för det händer spännande saker. Vill jag, vill jag inte? Ska jag, ska jag inte? (Svara i telefonen också, tack!) Tankarna bara vimlar runt som världens fetaste storm i huvudet just nu, jag får ingen ordning på dom och kommer inte fram till några direkta svar på alla frågor som ploppar upp hela tiden. Och hur blir det om jag gör det? Kommer det att funka? Alltså det klart det funkar, men funkar det? Ojojoj, jag behöver få komma till min älskling och krypa ihop i hans famn, få känna mig trygg och höra någon som säger att det klart du ska göra det. Fast du är konstig. Hihi sötnos, ja, jag är nog lite konstig. Imorgon ska jag åka dit i alla fall och jag har ont i hela kroppen, så mycket saknar jag dig. Varje sekund utan dig är en pina. Terror av högsta grad.

Hos dig stannar tiden, och det behöver jag mer än någonsin just nu.