Man känner sig uppskattade av chefen när man kommer till jobbet och möts av en lapp där det står att man inte får behålla jobbet efter den 31/12.

Tur att det gick bra på intervjun för jobbet på Media Markt. Nu gäller det, jag vill inte falla på mållinjen. Men även om jag får jobbet där, så vet jag inte hur jag ska klara mig fram tills dess jag börjar där. Fast det borde lösa sig, på något sätt. Jag är ju trots allt tjejen som ser det positiva i allt, nåt ska väl komma ur det här med.

Gårdagen var händelserik. Och jag är livrädd. Men det ska gå bra, det måste det göra.

Varför har människor så bråttom? Ja, i dagens samhälle är det väl kanske inte så konstigt.. Man ska stressa hit och dit hela tiden, hinna med det här och det där.

Visst. Vardagssysslor som disk, städning, jobb och sånt där, det kan jag väl förstå att folk har bråttom att hinna med för att få någon form av fritid över. Men kärlek, har jag lärt mig genom egna erfarenheter, är något man inte ska stressa fram. Det blir bara fel och dumt och inte bra.

If you're born a woman, you're born to be hurt. You're born to be stepped on, lied to, cheated on and treated like dirt.

Alltför många gånger har jag blivit sårad, ljugen rakt upp i ansiktet och utsatt för pojkar som tror att dom vet vad dom vill och vilka dom är. Tro mig, man måste känna och älska sig själv innan man kan älska någon annan.

Jag tänker inte ta första bästa. Jag letar efter seriös kärlek från en man som har dom egenskaper jag söker, utan att ändra på sig för att vara så som jag önskar. Fast nej jag letar inte, jag vet att han kommer komma till mig när tiden är mogen.

Jag har en konstig känsla i hjärtat, vad den vill säga mig vet jag inte. Jag antar att ett hjärta som krossats och lagats kan vara lite svårt att tyda. Är väl som en trasig solcellsminiräknare eller nåt, går att laga men det kan bli svårt att lista ut vad svaret är.

Det rör sig på de flesta håll i livet nu, det mesta är bra, en del är mindre bra. Som vanligt letar jag efter det positiva i allting. Ibland är det jobbigt att vara så positiv jämt. Men jag kan inte hjälpa det, det hör till den människa jag är.

Am I a coward, am I simply brave?
My faith won't go away, even though I feel like dying.

Ja, jag är modig. Trots alla möjliga nederlag som gång på gång drabbat mig, så står jag fortfarande på mina två fötter och kan le. Och att det gör åtminstone en människa förbannad kan jag tyvärr inte ta hänsyn till. För jag har rätt att må bra om jag vill.

I'm the stronger one, I'm a survivor.
Will live my life alone, 'til I find someone who doesn't run.

Jag är trött på karlar som lovar runt och håller tunt. Nu får det va slut på besvikelser, ingen mer skit ska få (försöka) krossa mig. Vem vet, jag kanske också har känslor?

Eftersom att den lilla marodörkattan pissar i min säng så är tvättstugan ganska ofta bokad i mitt lägenhetsnummer nu för tiden. Dock hade torktumlaren bestämt sig för att ge upp idag och med tanke på hur blöt tvätten va, så hände detta tidigt i programmet. Resultat: jag har sängkläder hänger överallt i lägenheten.

Bailey tycker tydligen att detta är väldigt spännande. Nyss hörde jag ljud under påslakanet som jag hängt över två stolar. Tittade in och ser detta:

Katten har hittat en mysig liten koja! Hon har varit där inne i en halvtimme nu, inte tröttnat än.

Med promenader (som jag nu återinför i den dagliga rutinen!) och massor av gos och lek riktat enbart på henne (och inte dator, mobil, jobb, tv o.s.v.), hoppas jag att få henne sluta pissa där hon inte ska. Just ja, inte att förglömma är att jag sprayat madrassen med citron! Katter gillar inte sånt ;)

Självklart tänker jag inte sälja min lilla älskling! Jag bara hoppas att det här är den lösning som funkar, är ju så dyrt med kastrering..

"Totalt ouppfostrad katt säljes till högstbjudande, behöver ingen kattlåda. Köp en säng åt henne istället, som hon kan kissa i och skita under."

Bailey har blivit otroligt dryg och jobbig tonåring. Jag orkar inte med henne just nu. Julia kom med en fin annons för att sälja henne, med motiveringen "alltid lika kul att hjälpa någon som sitter i skiten...eller ligger i pisset".

Tack för underbara vänner! ♥

Oro över saker jag fått höra. Jag hoppas innerligt att det löser sig.
Sorg över häst som flyttar. Men samtidigt spännande med den nya som kommer.
Besvikelse över att en person kanske inte var den jag trodde att den var.
Ilska över folk som antar att normalt folk ska veta saker som normalt folk normalt inte vet.
Stress över att hinna läsa tre häften till onsdag kväll. Men okej, det kommer gå.
Trött på att drömma konstiga drömmar.



Men trygghet i att veta att jag har en familj som alltid finns där för mig.
Lycka över att hon alltid funnits, fortfarande finns och faktiskt bryr sig om mig.
Nöjd med att äntligen ha händelserika dagar.
Glädje över att ha gått vidare i första urvalet till ett eventuellt nytt jobb.
Lugn skulle jag kunna bli, men pga besvikelsen är det nog inte möjligt än på ett tag.
Fylld av kraft och styrka tack vare mitt nya sätt att leva.

Fullt upp - full tupp, då förstår ni.

Datorn har jag knappt tid att sitta vid, än mindre läsa bloggar (men jag kommer läsa ikapp allt jag missat på de cirka 100 bloggar jag följer, hmm kanske att man borde rensa? Njaa..) eller knåpa ihop egna inlägg.

Ja, ni vet ju på ett ungefär vad jag hade för mig förra veckan. Den här blir nästan likadan; möten, jobb, extrajobb, dansträningar, kurs, jobbcoachen, ringa lite samtal, konsertförberedelser, plus allt som ska skötas hemma och säkert nåt mer som jag inte har i huvudet just nu.

Men jag älskar att det händer saker! Känns betydligt mycket bättre än att sitta och ruttna bort i en äcklig liten lägenhet (okej min lägenhet är ganska mysig, men det är fortfarande en lägenhet och jag hatar lägenheter).

Har precis kommit hem från ett möte angående konserten, nu ska jag städa åt mina marsvin, dammsuga och diska innan jag drar till jobbet. Möte efter det och sen iväg på linedance. Mumma vilken dag! ♥