Och sen så går det neråt.

Årsmöte på dansen igår. Gick ju superbra! Klubben kanske läggs ner i höst. Kuuuuuuuuuuuuul liksom! Jag vet inte vad jag tar mig till om det händer. Dansen är en stor del av mitt liv och har varit det sen jag va 12. Åtta år liksom, det är ganska lång tid.

Blir så irriterad över alla som sitter och säger "men jag är inte utbildad instruktör", "jag kan inte stå på scen och lära ut" och liknande saker. Det finns så mycket annat man kan göra för att hjälpa till, att dra sitt strå till stacken. Man kan ta på sig ansvaret att vara den som fixar musik till det som ska dansas. Man kan vara den som kopierar upp dansbeskrivningar till kursen. Man kan sitta med i styrelsen. Man kan ta på sig att göra några danslistor till de kvällar när vi bara har öppen dans. Man kan lära ut NÅGON dans, man behöver faktiskt inte ta på sig att ha hela kursen själv. Och hey, jag är inte heller utbildad instruktör. Jag tycker bara det är sjukt kul att se hur mina underbara elever ser ut när de lärt sig en ny dans! :)

Jag skulle absolut kunna tänka mig att fortsätta som instruktör, men då vill jag dela det ansvaret med någon annan.

Sen är mitt internet fortfarande sjukt segt, har varit sen i onsdags. Ringde å fick snacka med nån som inte ens kunde svenska. Han frågade efter mitt mobilnummer och sa att dom skulle messa mig när dom hade undersökt saken. Men hjälp liksom.

Så himla härligt det var att få komma upp på scen igen, på med headset och bara lära ut. Konstigt det där egentligen, i plugget tyckte jag alltid att det värsta som fanns va att tvingas stå framme å prata inför klassen. Men med dansen har det liksom aldrig varit så, jag bara älskar att få stå där å ropa steg å fråga om de känns bra!

Som vanligt verkar det ha blivit ett manbortfall eller hur man säger,därför va det kul att de va två helt nybörjare som kom. Blir ju lite jobbigt ändå att få ihop kursen då när alla ligger på så olika nivå, men det löser sig :) Dom va superduktiga och lyckades lära sig fyra nya danser. Vi körde repetition av förra terminens danser, mjukstart sådär tänkte jag. Men inte för dom nya då, hihi.

Men det bästa under hela kvällen va ju att Ulla kom. Usch vad jag har saknat henne, hade riktigt nära till tårarna kan jag säga när jag vände mig om och såg att hon va där. För er som inte vet vem Ulla är så kan jag tala om att hon är en av de mysigaste personerna jag har träffat, hon har varit med och dansat så länge jag kan minnas, dvs sen jag var 12 år har jag känt henne. Hon är alltid så otroligt gullig och kramas, säger: "heej lilla gumman, hur är det med dig?" på sitt speciella sätt. Hon är som världens sötaste mormor och jag blev jätteledsen när hon för cirka ett år sen talade om att hon skulle sluta dansa, för att hon inte orkade mer. Nu skulle hon göra ett nytt försök, jag hoppas verkligen att hon kommer klara av att fortsätta! <3

Nu är det sängen för min del, hörs imorgon! Godnattpuss ♥