10 av 34 i KM! :)
Haha, jag och Emma har tydligen varit så pass duktiga i år att vi kom på plats 10 av 34 bland seniorerna! Det trodde jag verkligen inte men det klart, vi har ju jobbat och tränat en massa. Skönt att bevisa för alla att "den där dumma hästen som det inte går lära något" faktiskt är underbar och fungerar hur bra som helst. Men det klart, är ju jag som har tränat henne. Haha. Puss på världens bästa nu levande häst, Mumm E. <3
Bild från kür tävlingen i somras då vi kom trea.
Emma kan galoppera
Det var ju ett bra tag sedan vi var ut och red sist, sen har ju hästarna börjat få lite mer kraftfoder nu så Emma hade en massa energi som bubblade som bara den under den mysiga vinterpälsen. Vi red en av de kortare vägarna idag och på den finns det inte så stora möjligheter att trava annat än små korta bitar lite här och där. När vi då sedan kom tillbaka till stigen med bra springmöjligheter som leder hem tänkte Emma att hon skulle göra av med den energin. Du kan ju kanske ana hur förvånad jag blev när hästen som hade gått och sett allmänt slö ut under hela ridturen plötsligt satte igång och galopperade som en toka! Shit alltså, jag höll på att flyga baklänges när hon for iväg och sedan fnissade jag hysteriskt av chocken.
:)
:)
Lördagsnöje
Jag ska rida idag. På Emmsanpemmsansötnosen, älskade underbara häst! På sista tiden har det blivit mest hingstridning men nu går jag för ett tag över till sto igen. Haha ;)
Provridning & veterinärbesiktning
I onsdags var jag iväg tvärs över skogen igen för att provrida Ecu Count. Vi åkte dit på förmiddagen eftersom ägaren skulle åka till Stockholm på eftermiddagen och skriva kontrakt för ett nytt arbete. Hemma var det uppehåll men ju närmare hästen vi kom desto mer började det såklart att regna. Men vad gör väl lite regn? Jag är ju inte gjord av socker direkt.
När vi kom dit så stod hästen inne så jag slapp borsta och sadla en blöt häst. Jag började borsta och han stod där och njöt medan han mumsade på lite hö. Sedan kom jag med sadeln och lät honom nosa på den. Han hade ju som jag skrev i ett tidigare inlägg inte blivit riden under de senaste två åren så jag tyckte det var lika bra att han fick bekanta sig lite med den innan den kom på. Han nosade lite och sedan lade jag lugnt upp den på hans rygg och drog åt sadelgjorden lite. Då vaknade han till, nu förstod han att något spännande skulle hända.
Han ville ut och det gärna så fort som möjligt men jag skulle ju tränsa först så jag gick och hämtade det och värmde bettet lite. Sen tränsade han sig nästan på egen hand (!), han liksom vickade huvudet fram och tillbaka och gapade för att så snabbt som möjligt få in bettet i munnen. Direkt när han hade tagit bettet började han vicka på öronen för att klä på sig resten av tränset. Visst har jag varit med om hästar som samarbetar när de ska tränsas men det här var ju otroligt!
Eftersom han inte varit riden på två år så kändes det som en bra idé att köra med longerdelta och långlina fäst i bettet som mamma kunde hålla i nere från marken. Mamma höll emot på ena sidan oc jag hoppade upp på den andra, inga problem alls, han stod så stilla. Vi red iväg på en grusväg där jag tidigare har ridit på ridklubbens Paketjekt. Och här kommer det hemska: han känns fullkomligt underbar att sitta på. Vi blev ett på direkten. Lugna fina steg, fint undertramp, väldigt balanserad.
Han var nyfiken på allt runtomkring men givk hela tiden avslappnad och lyssnade på mina hjälper. Hjälperna ja, han lyssnade verkligen direkt och det krävdes nästintill ingenting för att det skulle ge verkan. Efter en bit frågar mamma om jag vill prova trava honom en bit och det är ju självklart att jag vill så jag tröck ytterst lite med skänklarna och börja rida lätt och tänker: "Hmm, vad konstigt det känns. Det går ju inte rida lätt. Travar han verkligen?" Så jag satte mig ner och skulle till att driva på igen men då känner jag: "Men! Han travar ju. Och jag sitter ner i sadeln!" Trots att jag har ridit i nästan hela mitt liv har jag aldrig tidigare lyckats att bekvämt sitta ner på en häst som travar och nu sitter jag på en häst som det bara går att sitta ner i traven på. Faktum är att det kändes mer naturligt än att rida lätt :)
Ja ridturen var ju helt underbar, det kändes som att vi hade arbetat tillsammans under många år. Väl tillbaka på gården diskuterar vi om veterinärbesiktningen som vi vill hästen ska genomgå för attupptäcka eventuella nutida eller framtida skador/skaderisker. Jag vill inte köpa en häst som jag snart tvingas ta bort. Jag vill inte heller köpa honom oförsäkrad utan det får de fixa först. Ägaren säger att han ska ringa och prata med försäkringsbolaget när vi har åkt och sedan höra av sig till oss med besked om när det blir veterinärbesiktning. Jag och mamma ville gärna vara med på den för att kunna ställa frågor direkt till veterinären.
Efter provritten åkte jag och mamma till bruket för att mamma skulle köpa en ny sadel till Korint och efter det åkte vi hem och åt lunch. Då ringde telefonen och det var hästägaren som frågar om vi kan komma igen om en halvtimme för då skulle veterinären komma och besiktiga Ecu Count. Självklart, vi åt klart och åkte dit igen.
Besiktingen gick bra, veterinären hade inget superskrämmande att överraska med. Knölen på ena bakbenet var det ingen fara med. Hon kunde inte riktigt säga vad det är men mest troligt är nog att det är en ink eller något i stil med det. Hur som helst är det i alla fall ingen lös benbit som vi var oroliga över ifall det var. Nu ska ägaren ringa till försäkringsbolaget för att höra sig för lite och teckna en försäkring. Sedan får vi se hur det går. Hoppas hoppas på att det här går vägen! =D
När vi kom dit så stod hästen inne så jag slapp borsta och sadla en blöt häst. Jag började borsta och han stod där och njöt medan han mumsade på lite hö. Sedan kom jag med sadeln och lät honom nosa på den. Han hade ju som jag skrev i ett tidigare inlägg inte blivit riden under de senaste två åren så jag tyckte det var lika bra att han fick bekanta sig lite med den innan den kom på. Han nosade lite och sedan lade jag lugnt upp den på hans rygg och drog åt sadelgjorden lite. Då vaknade han till, nu förstod han att något spännande skulle hända.
Han ville ut och det gärna så fort som möjligt men jag skulle ju tränsa först så jag gick och hämtade det och värmde bettet lite. Sen tränsade han sig nästan på egen hand (!), han liksom vickade huvudet fram och tillbaka och gapade för att så snabbt som möjligt få in bettet i munnen. Direkt när han hade tagit bettet började han vicka på öronen för att klä på sig resten av tränset. Visst har jag varit med om hästar som samarbetar när de ska tränsas men det här var ju otroligt!
Eftersom han inte varit riden på två år så kändes det som en bra idé att köra med longerdelta och långlina fäst i bettet som mamma kunde hålla i nere från marken. Mamma höll emot på ena sidan oc jag hoppade upp på den andra, inga problem alls, han stod så stilla. Vi red iväg på en grusväg där jag tidigare har ridit på ridklubbens Paketjekt. Och här kommer det hemska: han känns fullkomligt underbar att sitta på. Vi blev ett på direkten. Lugna fina steg, fint undertramp, väldigt balanserad.
Han var nyfiken på allt runtomkring men givk hela tiden avslappnad och lyssnade på mina hjälper. Hjälperna ja, han lyssnade verkligen direkt och det krävdes nästintill ingenting för att det skulle ge verkan. Efter en bit frågar mamma om jag vill prova trava honom en bit och det är ju självklart att jag vill så jag tröck ytterst lite med skänklarna och börja rida lätt och tänker: "Hmm, vad konstigt det känns. Det går ju inte rida lätt. Travar han verkligen?" Så jag satte mig ner och skulle till att driva på igen men då känner jag: "Men! Han travar ju. Och jag sitter ner i sadeln!" Trots att jag har ridit i nästan hela mitt liv har jag aldrig tidigare lyckats att bekvämt sitta ner på en häst som travar och nu sitter jag på en häst som det bara går att sitta ner i traven på. Faktum är att det kändes mer naturligt än att rida lätt :)
Ja ridturen var ju helt underbar, det kändes som att vi hade arbetat tillsammans under många år. Väl tillbaka på gården diskuterar vi om veterinärbesiktningen som vi vill hästen ska genomgå för attupptäcka eventuella nutida eller framtida skador/skaderisker. Jag vill inte köpa en häst som jag snart tvingas ta bort. Jag vill inte heller köpa honom oförsäkrad utan det får de fixa först. Ägaren säger att han ska ringa och prata med försäkringsbolaget när vi har åkt och sedan höra av sig till oss med besked om när det blir veterinärbesiktning. Jag och mamma ville gärna vara med på den för att kunna ställa frågor direkt till veterinären.
Efter provritten åkte jag och mamma till bruket för att mamma skulle köpa en ny sadel till Korint och efter det åkte vi hem och åt lunch. Då ringde telefonen och det var hästägaren som frågar om vi kan komma igen om en halvtimme för då skulle veterinären komma och besiktiga Ecu Count. Självklart, vi åt klart och åkte dit igen.
Besiktingen gick bra, veterinären hade inget superskrämmande att överraska med. Knölen på ena bakbenet var det ingen fara med. Hon kunde inte riktigt säga vad det är men mest troligt är nog att det är en ink eller något i stil med det. Hur som helst är det i alla fall ingen lös benbit som vi var oroliga över ifall det var. Nu ska ägaren ringa till försäkringsbolaget för att höra sig för lite och teckna en försäkring. Sedan får vi se hur det går. Hoppas hoppas på att det här går vägen! =D
Flygtur
Den här dagen har inte varit så olik de sista dagarna, röjningsarbetet av röran i mitt rum har fortsatt. Fast idag hann jag faktiskt inte göra så mycket på rummet. Morfar och hans sambo Inga kom förbi en sväng och fikade och sedan spenderade jag en ganska lång stund framför datorn med att söka efter värdet på alla gamla serietidningar jag har hittat hittills när jag har städat. Det visade sig att jag faktiskt har en del gamla tidningar som det finns lite pengar i. Liiiite i alla fall.
På kvällen åkte jag med Lena till Gimo Ridklubb för att rida en av de åtta hästarna som hade gått på sommarbete tillbaka till ridskolan. Det blev bestämt att jag skulle rida Maggie, en travare. Hon var ganska lätt att få tag på och jag behövde ju bara tränsa henne eftersom vi skulle rida barbacka. Heeeeej liksom, jag hade ju inte ridit barbacka på typ två år! Men det va ju skoj att få göra det nu då.
Jag ställde Maggie vid en sten för att hoppa upp och hon vandrade såklart iväg en precis lagom bit för att jag inte skulle kunna ta mig upp. Ställde henne vid nästa sten och kom upp på henne. Då for hon iväg, jag vet inte riktigt hur hon lyckades men hoppsan så voltade jag runt i luften och vidare ett halvt varv på marken och slutade sittandes där framför henne med tyglarna i ena handen. Oslagbar som jag är så reste jag mig upp och letade efter en ny sten och skulle hoppa upp igen. Då tycker en av de andra tjejerna att hon kan kasta upp mig istället så att jag inte blir avkastad igen. Så okej, hon fick skjuta upp mig. Väl uppe på hästryggen igen börjar tokhästen att bocka, fyra-fem bocksprång tog det innan jag lyckades lugna ner henne. Måste säga att bocksprången känns mycket mysigare när man sitter barbacka :)
Sen hade hon bråttom hem till stallet, ville helst inte gå i de andras takt så jag fick sitta och bromsa henne hela tiden nästan. Vattenpölar var tydligen farliga och gräset var gott. När vi sedan skulle gå en bit på järnvägsrälsen bestämde jag mig för att kliva av och gå resten av biten till hagen vid ridskolan. Ett klokt beslut, eftersom hon var lite tjurig. Men det kan man ju kanske förstå när de hade gått där på sommarbetet i fem veckor utan att göra något.
När jag kom hem var jag superhungrig så jag satte mig vid TV:n och mumsade i mig några mackor med majonäs, ägg, kaviar ovh räkor. Sedan kollade jag på Scrubs och efter det hamnade jag här med ett glas gott rosévin för att blogga. Nu är glaset snart tomt och jag ska krypa ner i sängen och krama mig själv för att inte frysa. Inatt och imorgon natt får jag nöja mig med det, på torsdag kommer äntligen min älskling hit och gör mig sällskap så jag slipper frysa <3
På kvällen åkte jag med Lena till Gimo Ridklubb för att rida en av de åtta hästarna som hade gått på sommarbete tillbaka till ridskolan. Det blev bestämt att jag skulle rida Maggie, en travare. Hon var ganska lätt att få tag på och jag behövde ju bara tränsa henne eftersom vi skulle rida barbacka. Heeeeej liksom, jag hade ju inte ridit barbacka på typ två år! Men det va ju skoj att få göra det nu då.
Jag ställde Maggie vid en sten för att hoppa upp och hon vandrade såklart iväg en precis lagom bit för att jag inte skulle kunna ta mig upp. Ställde henne vid nästa sten och kom upp på henne. Då for hon iväg, jag vet inte riktigt hur hon lyckades men hoppsan så voltade jag runt i luften och vidare ett halvt varv på marken och slutade sittandes där framför henne med tyglarna i ena handen. Oslagbar som jag är så reste jag mig upp och letade efter en ny sten och skulle hoppa upp igen. Då tycker en av de andra tjejerna att hon kan kasta upp mig istället så att jag inte blir avkastad igen. Så okej, hon fick skjuta upp mig. Väl uppe på hästryggen igen börjar tokhästen att bocka, fyra-fem bocksprång tog det innan jag lyckades lugna ner henne. Måste säga att bocksprången känns mycket mysigare när man sitter barbacka :)
Sen hade hon bråttom hem till stallet, ville helst inte gå i de andras takt så jag fick sitta och bromsa henne hela tiden nästan. Vattenpölar var tydligen farliga och gräset var gott. När vi sedan skulle gå en bit på järnvägsrälsen bestämde jag mig för att kliva av och gå resten av biten till hagen vid ridskolan. Ett klokt beslut, eftersom hon var lite tjurig. Men det kan man ju kanske förstå när de hade gått där på sommarbetet i fem veckor utan att göra något.
När jag kom hem var jag superhungrig så jag satte mig vid TV:n och mumsade i mig några mackor med majonäs, ägg, kaviar ovh räkor. Sedan kollade jag på Scrubs och efter det hamnade jag här med ett glas gott rosévin för att blogga. Nu är glaset snart tomt och jag ska krypa ner i sängen och krama mig själv för att inte frysa. Inatt och imorgon natt får jag nöja mig med det, på torsdag kommer äntligen min älskling hit och gör mig sällskap så jag slipper frysa <3
Ecu Count
Hejhopp!
Idag har jag fortsatt med rensningen av mitt rum och hittat en del spännande saker att kasta. Travade ved med mamma också och precis när jag gick in för att hämta handskar så ringer telefonen och då är det ägarna till hästen jag skrev på igår kväll! De hade fått fyra andra som var intresserade av den men de ringde till mig och frågade om jag ville komma nu på kvällen och kolla på den så jag och mamma åkte iväg och gjorde det. Det visade sig att den faktiskt stod ännu närmare än vad vi från början hade trott, faktiskt bara på andra sidan skogen så det tog en kvart att åka dit :)
Hästen var fin och verkade väldigt lugn och harmonisk med sig själv och oss som var runt omkring. Jag fick känna på den precis överallt, klämma och kolla. Ägarna hade även fixat iordning en ordentlig pärm med alla papper i så vi fick kolla tidigare veterinärbesiktningar och sådant. Upptäckte dock en bula på ena bakbenet som vi vill ha veterinär till att kolla upp eftersom det inte stod något om den i papprena.
Priset är dock det ställe där skon klämmer, de har sagt att de vill ha 15 000 för honom. Visst, all utrustning kommer då att ingå i priset men det är helt enkelt för mycket pengar för mig just nu. 10 000 kan jag kanske på något sätt lyckas få ihop och ge för honom. Om jag får låna lite av Per och pappa vill säga, så jag får hoppas på det. Men först och främst vill jag veta om det är något mysko med den där bulan på bakbenet för jag tänker inte köpa en häst för dom pengarna om jag tvingas ta bort den om några år. Såren har nästan precis läkt efter Ojsan och Tango, jag pallar helt enkelt inte att göra det igen än.
Men de var i alla fall intresserade av oss som köpare och vi av hästen så snart ska vi dit igen och jag ska provrida lite. Han är tydligen inte riden under de senaste två åren men det ska nog inte vara något problem, jag har ju stött på lite olika hästar genom åren ;)
Måste bara avsluta med en liten parentes, bara för att det var lite smått komiskt. Det visade sig också att den här familjen ska sälja en volvo 142:a, precis en sådan bil som jag vill ha. De hade även en renrasig långhårig chihuahua hane och en hona som de brukar ta valpar på. Jag vet ju att det inte blir någon sådan så länge jag bor hemma men ändå, hihi.
Idag har jag fortsatt med rensningen av mitt rum och hittat en del spännande saker att kasta. Travade ved med mamma också och precis när jag gick in för att hämta handskar så ringer telefonen och då är det ägarna till hästen jag skrev på igår kväll! De hade fått fyra andra som var intresserade av den men de ringde till mig och frågade om jag ville komma nu på kvällen och kolla på den så jag och mamma åkte iväg och gjorde det. Det visade sig att den faktiskt stod ännu närmare än vad vi från början hade trott, faktiskt bara på andra sidan skogen så det tog en kvart att åka dit :)
Hästen var fin och verkade väldigt lugn och harmonisk med sig själv och oss som var runt omkring. Jag fick känna på den precis överallt, klämma och kolla. Ägarna hade även fixat iordning en ordentlig pärm med alla papper i så vi fick kolla tidigare veterinärbesiktningar och sådant. Upptäckte dock en bula på ena bakbenet som vi vill ha veterinär till att kolla upp eftersom det inte stod något om den i papprena.
Priset är dock det ställe där skon klämmer, de har sagt att de vill ha 15 000 för honom. Visst, all utrustning kommer då att ingå i priset men det är helt enkelt för mycket pengar för mig just nu. 10 000 kan jag kanske på något sätt lyckas få ihop och ge för honom. Om jag får låna lite av Per och pappa vill säga, så jag får hoppas på det. Men först och främst vill jag veta om det är något mysko med den där bulan på bakbenet för jag tänker inte köpa en häst för dom pengarna om jag tvingas ta bort den om några år. Såren har nästan precis läkt efter Ojsan och Tango, jag pallar helt enkelt inte att göra det igen än.
Men de var i alla fall intresserade av oss som köpare och vi av hästen så snart ska vi dit igen och jag ska provrida lite. Han är tydligen inte riden under de senaste två åren men det ska nog inte vara något problem, jag har ju stött på lite olika hästar genom åren ;)
Måste bara avsluta med en liten parentes, bara för att det var lite smått komiskt. Det visade sig också att den här familjen ska sälja en volvo 142:a, precis en sådan bil som jag vill ha. De hade även en renrasig långhårig chihuahua hane och en hona som de brukar ta valpar på. Jag vet ju att det inte blir någon sådan så länge jag bor hemma men ändå, hihi.
Ranchtrail
Eftersom jag inte har så mycket för mig idag tänkte jag summera helgen som varit. Lördagen var fullproppad medan söndagen var mera laid back.
Det började med att jag klev upp tidigt på lördagsmorgonen eftersom jag skulle tävla i Ranchtrail med Emma. För ovanlighetens skull hann jag t.o.m. äta frukost (!) innan jag drog iväg till stallet. Väl där hann jag även fläta luggen och svansen och pryda dom med röda rosetter. Lastningen gick som vanligt bra och hon klev på utan problem.
Hon var ovanligt lugn på tävlingsplatsen, jag kunde t.o.m. binda upp henne i Jennifers transport och låta henne stå där medan jag gick iväg och gjorde andra saker. Underbart att kunna gå på dass eller äta utan att först tvingas hitta någon som kan hålla i hästen.
Även inne på banan var hon lugn och lyssnade hyfsat bra på mina hjälper. Hon har utvecklats otroligt mycket från januari förra året när hon kom och alla sa att hon var "obildbar", "oridbar", "dum" osv. Hon är ju inget av det!
Första omgången inne på banan gick bra, över förväntan faktiskt. Inget av momenten gick helt åt skogen så att säga. Grinden som var det första momentet lyckades vi öppna och faktiskt ta oss igenom i lugn takt, men dock inte stänga. Andra momentet bestod i att rygga ett S, tredje i att göra ground-tie i en fyrkant och hämta ett djur och rida iväg med på hästhalsen. Fjärde var då lämpligtvis att rida in i en cirkel och lämna av djuret i en korg, då började det självklart blåsa men jag fick med stor svårighet i den tillslut. Det femte momentet var att rida över en bro och då tvekade Emma, men hon gick faktiskt på efter en stund och min lycka var gjord. Det sista momentet var att kasta lasso för att fånga en stubbe och visst stog ju hästen still men nja...jag kan ju inte pricka ;)
Andra omgången gick faktiskt ytterligare lite bättre än den första, hon gick tillexempel över bron direkt utan att tveka (trots att jag var lite klantig och bröt av till skritt från traven precis steget innan den). Vi lyckades också ta oss runt banan nästan en hel minut snabbare och vi slutade till min stora glädje på en 4:e plats av 7 seniorer.
Det började med att jag klev upp tidigt på lördagsmorgonen eftersom jag skulle tävla i Ranchtrail med Emma. För ovanlighetens skull hann jag t.o.m. äta frukost (!) innan jag drog iväg till stallet. Väl där hann jag även fläta luggen och svansen och pryda dom med röda rosetter. Lastningen gick som vanligt bra och hon klev på utan problem.
Hon var ovanligt lugn på tävlingsplatsen, jag kunde t.o.m. binda upp henne i Jennifers transport och låta henne stå där medan jag gick iväg och gjorde andra saker. Underbart att kunna gå på dass eller äta utan att först tvingas hitta någon som kan hålla i hästen.
Även inne på banan var hon lugn och lyssnade hyfsat bra på mina hjälper. Hon har utvecklats otroligt mycket från januari förra året när hon kom och alla sa att hon var "obildbar", "oridbar", "dum" osv. Hon är ju inget av det!
Första omgången inne på banan gick bra, över förväntan faktiskt. Inget av momenten gick helt åt skogen så att säga. Grinden som var det första momentet lyckades vi öppna och faktiskt ta oss igenom i lugn takt, men dock inte stänga. Andra momentet bestod i att rygga ett S, tredje i att göra ground-tie i en fyrkant och hämta ett djur och rida iväg med på hästhalsen. Fjärde var då lämpligtvis att rida in i en cirkel och lämna av djuret i en korg, då började det självklart blåsa men jag fick med stor svårighet i den tillslut. Det femte momentet var att rida över en bro och då tvekade Emma, men hon gick faktiskt på efter en stund och min lycka var gjord. Det sista momentet var att kasta lasso för att fånga en stubbe och visst stog ju hästen still men nja...jag kan ju inte pricka ;)
Andra omgången gick faktiskt ytterligare lite bättre än den första, hon gick tillexempel över bron direkt utan att tveka (trots att jag var lite klantig och bröt av till skritt från traven precis steget innan den). Vi lyckades också ta oss runt banan nästan en hel minut snabbare och vi slutade till min stora glädje på en 4:e plats av 7 seniorer.
