Fick höra idag av en granne att det vandrar runt en psykstörd med typ en 20 cm kniv på vägen förbi här där vi bor. Hörde det på lunchen och sen tänkte jag inte direkt så mycket mer på det. Sen ringde Lena precis innan jag skulle käka och frågade om jag kunde gå till henne och mocka och ta in hästarna (eftersom dom satt fast bakom en olycka på e4an elelr nåt) och det kunde jag väl. När jag hade käkat och mamma frågade om jag inte kunde ta med Hicko dit över så kom jag på vad jag hade hört tidigare idag om knivmannen och tackade väldigt gärna ja till att ta med mig hunden genom skogen. Shit alltså, har fortfarande världens puls. Knivmannen vill jag helst inte träffa.