Så himla härligt det var att få komma upp på scen igen, på med headset och bara lära ut. Konstigt det där egentligen, i plugget tyckte jag alltid att det värsta som fanns va att tvingas stå framme å prata inför klassen. Men med dansen har det liksom aldrig varit så, jag bara älskar att få stå där å ropa steg å fråga om de känns bra!

Som vanligt verkar det ha blivit ett manbortfall eller hur man säger,därför va det kul att de va två helt nybörjare som kom. Blir ju lite jobbigt ändå att få ihop kursen då när alla ligger på så olika nivå, men det löser sig :) Dom va superduktiga och lyckades lära sig fyra nya danser. Vi körde repetition av förra terminens danser, mjukstart sådär tänkte jag. Men inte för dom nya då, hihi.

Men det bästa under hela kvällen va ju att Ulla kom. Usch vad jag har saknat henne, hade riktigt nära till tårarna kan jag säga när jag vände mig om och såg att hon va där. För er som inte vet vem Ulla är så kan jag tala om att hon är en av de mysigaste personerna jag har träffat, hon har varit med och dansat så länge jag kan minnas, dvs sen jag var 12 år har jag känt henne. Hon är alltid så otroligt gullig och kramas, säger: "heej lilla gumman, hur är det med dig?" på sitt speciella sätt. Hon är som världens sötaste mormor och jag blev jätteledsen när hon för cirka ett år sen talade om att hon skulle sluta dansa, för att hon inte orkade mer. Nu skulle hon göra ett nytt försök, jag hoppas verkligen att hon kommer klara av att fortsätta! <3

Nu är det sängen för min del, hörs imorgon! Godnattpuss ♥