Ni vet hur det är när man stänger inne alla tankar och känslor om allting och de samlas på högar, växer till berg och tillslut bara exploderar allt? Bang! Det exploderade. Det var nog just att jag va på väg in i väggen (igen) och blev sjuk (igen) som fick bägaren att rinna över. När man är sjuk klarar man verkligen inte med känslor. Känns som jag har influensa, uscha.

Är kvar hos mamma och blir kvar minst en natt till. Pallade inte att sitta kvar i lägenheten, känner mig instängd där. Jag är van vid frihet, stort hus att röra sig i och att kunna gå ut i skogen eller mysa med djuren när man känner för det. Jag mår bättre här och trots att jag inte kan tänka ordentligt ska jag försöka samla mina tankar. Känns en aning bättre nu i alla fall. Det är på landet jag hör hemma.

Jag står min mamma väldigt nära och kan prata om allt med henne, hon känns inte helt som en mamma utan mer som en tvilling. Men så är vi ju tvillingar också, båda två. Jämt när jag berättar något för henne så säger hon att hon visste det. Hon känner mig så väl. Jag älskar henne och är så tacksam för att hon alltid har tid att lyssna. <3

Tack också till Bella, Seb, Jennylee, Julia, Amir och Johan som finns där för mig, på ett eller annat sätt. Ni är underbara vänner och betyder otroligt mycket för mig. <3

Och brorsan som får mig på bättre humör. <3