Hicko älskade mig när han var en pytteliten valpis, han sov i mitt knä och ville jämt tugga på mitt nyckelband som jag hade. Sen ju större och äldre han blev, desto mer började han hålla en viss distans till mig. Är någon sjuk lägger han huvudet på personen och vaktar den, men mig har han gått ifrån då. Har familjen varit borta och vi kommer hem så hälsar han som en galning på alla utom mig, flyger på dom och kramas (Ja våran hund kramas! Sätter sig framför en och lägger tassarna runt halsen.). Mig kanske han springer fram till men sen vänder han igen för att leka med nån av alla hans leksaker. Visst, lite nu och då när jag har kommit hem från stallet hos Lena har han velat ligga i mitt knä, men då oftast för att tugga på ett ben eller en leksak.

Nu under de sista två veckorna har han börjat söka mer kontakt av mig, vill leka jättemycket och har faktiskt suttit och kramats med mig också - och det långa stunder! Och de sista dagarna har han kommit upp till mig på rummet varje dag med massa leksaker och ligger på min matta och tuggar på dom. Så fort jag kollar bort från honom börjar han gnälla tills jag kollar på honom igen, då börjar han vifta på svansen. Och nyss när mamma frågade vem som skulle ge honom mat idag så sprang han runt bordet och la huvudet i mitt knä! Jag dör, måste han börja tycka om mig igen NU? Ja, han e inte dum han. Han vet vad som är pågång.

Annars har det inte hänt så mycket idag, mest degat vid datorn och TV:n. Yr yr yr och cp känns magen, gör mig frisk någon! Jobba imorrn - 2 timmar. *Lägtar* NOT.