Jag har en konstig känsla i hjärtat, vad den vill säga mig vet jag inte. Jag antar att ett hjärta som krossats och lagats kan vara lite svårt att tyda. Är väl som en trasig solcellsminiräknare eller nåt, går att laga men det kan bli svårt att lista ut vad svaret är.

Det rör sig på de flesta håll i livet nu, det mesta är bra, en del är mindre bra. Som vanligt letar jag efter det positiva i allting. Ibland är det jobbigt att vara så positiv jämt. Men jag kan inte hjälpa det, det hör till den människa jag är.

Am I a coward, am I simply brave?
My faith won't go away, even though I feel like dying.

Ja, jag är modig. Trots alla möjliga nederlag som gång på gång drabbat mig, så står jag fortfarande på mina två fötter och kan le. Och att det gör åtminstone en människa förbannad kan jag tyvärr inte ta hänsyn till. För jag har rätt att må bra om jag vill.

I'm the stronger one, I'm a survivor.
Will live my life alone, 'til I find someone who doesn't run.

Jag är trött på karlar som lovar runt och håller tunt. Nu får det va slut på besvikelser, ingen mer skit ska få (försöka) krossa mig. Vem vet, jag kanske också har känslor?